Kinesisk lyktafestival och folkkultur
Ljus ger ljus till människor i mörkret, och lyktor är valet för folk att frossa i festivaler. Lyktor, allmänt kända som lyktor och lyktor, hänvisar till det folkliga hantverket av olika belysningar och deras produkter. Denna typ av lyktkonst, med ackumulering av historia och infiltration av kultur, innehåller den symboliska innebörden av att jaga gynnsamt, dyrka förfäder och betala gudar, vilket gör det bortom det praktiska eller dekorativa värdet av vanliga lampor och lyktor, och har blivit en reflektion traditionella folkliga seder och samhälle. Humanistisk bärare av effekt. Därför är den fortfarande lysande och välmående efter mer än 2,000 år av cirkulation.
Lyktornas ursprung och utveckling Enligt historiska uppgifter uppträdde de tidigaste lyktorna som alkemiföremål, främst använda på våren. I Jins "Supplementary Notes of Wang Xian" hade kung Mu av Zhou en livslängdslampa och lotusblomman på lampan var 7-8 fot lång. "Den kinesiska stigbygeln är fel" är titeln på sången av lampan i "Chu Ci". Under Handynastin var det mycket vanligt att använda lampor. Till exempel registrerade Ge Hong i "Xijing Miscellaneous Notes" att "(Han) Gaozu gick in i Xianyang-palatset och Qin hade fem safirlyktor, sju fot och fem tum höga. När de bränns rör sig vågen och rustningarna och glöden är som en stjärna." Det finns också registrerat att "Chang'an är skicklig och långsam, och gör en konstant full av lampor, nio drakar och fem fenixar, blandat med underverken av hibiskus och lotusrötter." På den tiden var de flesta av dem kopparlampor, bränsle Det är en sorts olja som blå salva och ljus.
